Jag spenderar verkligen för stor del av den tiden då jag är ensam med att sitta framför min nya spegel, kan sitta och tvätta och smörja in ansiktet hur länge som helst, och jag älskar att sminka mig framför den. 

Vad händer i livet då? Jo jag försöker lämna in saker i tid i skolan, försöker göra så bra ifrån mig som möjligt och vill verkligen kämpa mig igenom den sista tiden på gymnasiet. Även om jag tycker att det är ett helvete att gå dit, att det blir svårt att andas och som om att jag går in i väggen gång på gång bara genom att sitta i ett klassrum, så känner jag att jag ändå måste klara av det här. Jag vill bara få det här gjort och sen inte behöva tänka mer på skolan. Sen att alla pratar om att fortsätta plugga efter gymnasiet sätter ju lite press på mig, för jag vill verkligen inte göra det, och verkligen inte direkt efter. Jag vill bara lämna skiten och bara leva ett liv som jag kan må bra med. Jag hatar skolan och allt som har med det att göra. Den press och ångest jag får, och även väldigt många andra ungdomar, det är hemskt att det ska behöva vara så. Jag vill bara känna så som så många andra säger att deras gymnasietid var så himla bra och roliga år, men jag kan inte slappna av och göra det. Jag ska försöka hitta ett jobb också så att jag kan tjäna lite pengar, så kort sagt så försöker jag få ordning på livet just nu. Jag har så mycket känslor i mig som bara vill komma ut, men på något sätt så går det inte utan känslorna bara är där inne och gnager sönder mig sakta. Dock så mår jag väldigt bra av att pyssla och fixa i mitt rum, så jag längtar tills jag får måla om och göra det så fint för om mitt rum är fint så mår jag så mycket bättre. Färgen på mina väggar just nu är så himla hemska att jag bara vill spy, jag vill ha vita väggar och inte gula som jag har nu. Vet inte varför alla mina inlägg tillslut handlar om mitt rum och för att det här inlägget inte ska spåra så slutar jag nu.